Inflationen stiger, samtidigt som bostadsbyggandet rasar – vilken faktor kommer Riksbanken att följa i sin framtida räntepolitik?
Deflation?
För tre år sedan låg inflationen i Sverige på minus 0,4 procent. Då dök begreppet ”deflation” upp i spalterna. Vi använder det när vi vill skrämmas, som i fallet Japan. Där påstås deflation vara grunden till problemen de senaste två decennierna. Att Japan sedan 1990 avvecklat världshistoriens största fastighetsbubbla är det få som lyfter fram. Markpriserna har fallit med ofattbara 80 procent. I Sverige har bostadsfastigheter gått helt åt andra hållet. Här har vi en uppgång med hela 280 procent. Ingen kan därför överraskas av att den japanska inflationen sedan 1990 stannat på 0,4 procent per år, mot Sveriges 1,9 procent. Idag är dock deflation ett avlägset hot. Det senaste året har Sveriges konsumentprisindex stigit med just 1,9 procent och om vi gör som Riksbanken, exkluderar den sänkande effekten från låga räntor, blir inflationen 2,1 procent. Då ligger vi plötsligt över Riksbankens inflationsmål och allt fler börjar nu tala om stigande räntor.
Byggsektorn illa ute
Det är oroväckande, för just nu är det inte vad Sverige behöver. Det visar bostadsmarknaden. Det är framförallt bostadsrätterna som är illa ute och framförallt de i Stockholm. Därför är byggsektorn illa ute. Bostadsrätter svarar nämligen för drygt 70 procent av allt bostadsbyggande och Stockholm står för ungefär 40 procent av volymen och ännu mer i värde. Nedgången är tydlig. Under första kvartalet beviljades 23 procent färre tillstånd för bostadsbyggande än för ett år sedan, vilket är en mycket snabb omsvängning från 20-årsrekordet för bara ett halvår sedan. De börsnoterade byggbolagen med fokus på Stockholm registrerar fall i sålda bostadsrätter på ungefär 90 procent, medan nedgången i hela landet stannar på ungefär 50 procent. Hemska siffror, hur vi än mäter.
Kraftig omsvängning
Det började i höstas, med en snabbt sinande ström av besökare på visningarna. Efter att priset på bostadsrätter i Stockholm under tre år stigit med hela 40 procent, föll de nu på fyra månader med hela 12 procent. Det var ett lika snabbt fall som under finanskrisen. Ryktesspridningen i Stockholm handlade inte längre om spekulativa vinster, utan om släktingar och vänner som hamnat i kris när de inte hunnit få den gamla bostaden såld. Dramatiska kursfall på aktierna för de Stockholmsbaserade byggarna förstärkte krisen ytterligare och kontrakt på nya bostadsrätter blev lika iskalla, som vintern utanför.
Bräckligt
Därefter har en viss stabilisering skett, med en prisuppgång för bostadsrätter i Stockholm på knappt tre procent. Dessvärre gick det i maj återigen ner med 0,4 procent, vilket är illa, för historiskt är maj en bra månad. Räknat från 2005 är den genomsnittliga uppgången 0,2 procent och sju av tolv år har visat uppgångar. För bostäder i hela Sverige gick det bättre, med en uppgång på 0,1 procent, men det var ändå sämre än det historiska snittet på 0,3 procent. För bostadsrätter i Stockholm är nu fallet de senaste tolv månaderna 8,7 procent, men för bostäder i hela Sverige är fallet ungefär hälften. För ovanlighetens skull är alltså Stockholm en krisregion.
Farligt system
Detta försätter Riksbanken i en obehaglig situation. Inflationstakten ligger nu kring målet på 2,0 procent, nästan oavsett hur vi mäter. Av Sveriges åtta största konsumtionsområden har priserna det senaste året stigit i sju. Uppgången är störst för de två största, boendekostnader och mat/dryck, där priserna det senaste året stigit drygt 3 procent. Stigande oljepris och en svag kronkurs är två viktiga drivkrafter. Bara gruppen ”nöjen” ligger på minus, men det gör den nästan alltid, för där ingår merparten av den elektronik vi köper och den faller nästan alltid i pris. Om Riksbanken skall följa sitt uppsatta mål har tiden nu kommit för att dra åt räntesnaran. Det är en mardröm för byggsektorn. Efter sju år av konstant fallande räntor och bostadspriser som stigit nästan 50 procent, skall nu räntorna höjas när krisen på bostadsmarknaden är den värsta på tio år. Bara en fråga kvarstår att besvara: Hur kunde vi skapa detta farliga system?