Hur ser nyckeltalen ut på botten av en kraftig börsnedgång? Svar: Inte som nu…
Förra veckans kraftiga nedgång på drygt 6 procent under en dag på Stockholmsbörsen, vilket var den värsta dagen under hela nedgångsfasen, liksom att börsen slog nytt årslägsta, är obehagligt. Nedgången ligger nu mitt emellan de två grupper av nedgångar, som historiskt har varit vanliga vid relativt snabba förlopp – nedgångar på mellan 15-20 procent, respektive 35-40 procent. Därutöver finns tre långa strukturella faser, som nu senast 2007-2008. Granskar vi däremot nyckeltalen i förhållande till tidigare nedgångar, då borde en kraftfull vändning nu stå för dörren.
Vinstavkastning i nivå med obligationsräntan
Granskar vi nyckeltalen vid sju kraftiga nedgångarna sedan början av 1980-talet, kan konstateras att skillnaderna mellan olika bottenlägen är påtaglig, men att en faktor ofta återkommer – börsen faller till en nivå där bolagens vinstavkastning (vinsten i förhållande till börsvärdet) är i nivå med statens tioåriga obligationsränta. Idag är vinstavkastningen nästan fem gånger högre än obligationsräntan, vilket är helt unikt och speglar en grov undervärdering. Därtill är Sveriges industriproduktion på nästan rekordnivåer, vilket ytterligare bygger under den onormala situationen.
Historiska bottenlägen
Granskar vi motsvarande nyckeltal för sju av de kraftigaste börsnedgångarna, kan konstateras att ingen av tidigare krascher redovisar, ens i närheten av de nyckeltal vi nu har (jämfört med tidigare analys har nedgångarna 1985 och i januari 1987 har tagits bort, eftersom det var milda nedgångar, utan större dramatik):
Botten: 1987 (nov)
Börsen bottnade efter 39 procents fall, där de sista två veckorna innehöll fem dagar med fall på över fem procent. Uppgången efter en vecka var 14,7 procent och halva nedgången var återtagen efter tio veckor. P/e-talet på botten var 8,1, samtidigt som den tioåriga statsräntan var 11,6 procent. Industriproduktionen i Sverige växte med 4,8 procent, vilket ett halvår senare föll till 3,1 procent. Vid detta bottenläge är alltså vinstavkastningen något över den långa obligationsräntan.
Botten: 1992 (okt)
Detta var den slutliga botten efter en nedgång under nästan tre år. Fallet var 44 procent räknat från toppen de senaste arton månaderna. Uppgången efter en vecka blev 4,1 procent, medan det tog drygt sex veckor att återta halva detta börsfall. P/e-talet på botten var 9,9, vilket gav en vinstavkastning på 10,1 procent. Detta kan jämföras med den långa räntan som då var 10,6 procent. Den svenska industriproduktionen var skral, med en tillväxt det senaste året på bara 1,3 procent. Efter ytterligare sex månader är tillväxten negativ med 2,7 procent.
Botten: 1997 (okt)
Detta var ett relativt milt fall på 16 procent, som följde i spåren av kollapsen i Sydostasien. Uppgången efter en vecka var 6,4 procent och halva nedgången var återtagen inom fyra veckor. P/e-talet på botten var höga 18,5 eftersom detta är under den haussade IT-perioden. Detta ger en vinstavkastning på 5,4 procent, vilket ligger under den långa obligationsräntan på 6,4 procent. Sveriges industriproduktion växer med goda 6,3 procent, vilket minskat till 5,0 procent efter ytterligare sex månader.
Botten: 1998 (okt)
Ett år efter Sydostasien faller även Ryssland, vilket framkallade ett ras på 39 procent. Hedgefonden Long-term Capital Management gick omkull och finansoro utbröt. Uppgången var dock rekordsnabb. Efter en vecka har index stigit 21,2 procent (varav en dag på drygt 10 procent) och efter två veckor är halva nedgången återtagen. P/e-talet är 18,9 i spåren av IT-haussen (fallet började på p/e 25), vilket gav en vinstavkastning på 5,3 procent. Detta kan jämföras med obligationsräntan som var 4,7 procent, medan Sveriges industriproduktion växte med goda 4,6 procent. Ett halvår senare ligger tillväxten fortfarande högt, på 4,1 procent.
Botten: 2002 (okt)
Detta är botten efter drygt två år av nedgång, där nedgången från den senaste 18-månaderstoppen är 53 procent. Den kombinerade effekten av IT-kraschen år 2000, terrordåden den 11 september 2001 och kriget i Irak i mars 2003 förklarar den utdragna nergången. Efter en vecka hade index stigit med 13,1 procent och halva börsfallet är återtaget inom sex veckor. P/e-talet på botten var 18,9, samtidigt som vinstprognoserna ligger långt under tidigare toppvinster. Vinstavkastningen var 5,3 procent, vilket kan jämföras med en obligationsränta på 5,0 procent. Den svenska industriproduktionen växte med tillfredställande 3,5 procent, vilket ett halvår senare ökade till 4,4 procent.
Botten: 2006 (juni)
Förklaringar till denna nedgång saknas fortfarande. Det bara föll under två månader, med totalt 18 procent. Uppgången efter en vecka blev 5,2 procent och halva nedgången var återtagen efter drygt två veckor. P/e-talet på botten var 15,1, vilket gav en vinstavkastning på 6,6 procent. Det var klart över obligationsräntan, på 4,1 procent. Sveriges industriproduktion växte med goda 5,0 procent, vilket steg till 6,5 procent ett halvår senare.
Botten: 2008 (nov)
Efter 18 månaders finansiell kris nås botten 59 procent under toppen. Uppgången efter en vecka är 11,7 procent, men halva raset återtas inte förrän efter 20 veckor. Efter 14 veckor är fortfarande marginalen till botten bara 9 procent. P/e-talet på botten var 8,4, på vinstprognoser en bra bit under toppvinsterna. Vinstavkastningen är således hela 11,9 procent, vilket kan jämföras med obligationsräntan på 2,9 procent. Sveriges industriproduktion har dock det senaste året fallit med katastrofala 8,2 procent, vilket ökar till ett fall på ofattbara 23 procent efter ytterligare sex månader. Vinstprognoserna reviderades ständigt ner.
Botten (?): 2011 (aug):
I skrivande stund är fallet 26 procent från toppen, vilket är en ny bottennotering. P/e-talet ligger på 10,7, vilket ger en vinstavkastning på 9,3 procent, samtidigt som den tioåriga obligationsräntan är ofattbart låga 2,0 procent. Ännu mer uppseendeväckande är att den svenska industriproduktionen växer med hela 13 procent, vilket knappast styrker att vinsterna kommer att falla. Detta är kraschen där placerarna har en extremt negativ syn på framtiden, jämfört med den faktiska utvecklingen.
Slutsats
Nyckeltalen kring denna börskrasch är helt annorlunda än tidigare. Det gör det dessvärre svårare att spå vad som kan skapa ett vändningsläge. Personligen tror jag på företagen och återköpsprogram. Det vore nästan straffbart för en företagsledning att inte köpa tillbaka aktier när den riskfria tio åriga räntan ligger på halva nivån för de flesta bolagsdirektavkastning. Därför tror jag krisen är över när vi kan läsa att stora bolag sjösätter massiva återköpsprogram. Med den lönsamhet och starka balansräkning börsbolagen har idag, vore det konstigt om inte detta stod för dörren.