Alla människor har någon svaghet. Min är båtar. Stora båtar. Lyxiga båtar. Motor- eller segelbåt spelar ingen roll, bara de blänker och är vackra. Därför utgör september en särskild påfrestning. Då är det nämligen båtmässor, på Orust och Värmdö. De skinande objekten radas upp, som bakelser i ett konditori.
Jag har redan en båt, så någon ny är inte aktuell. Det var i alla fall vad jag trodde, tills jag provseglade en blänkande frestelse i helgen. Sedan dejtade jag lånedjävulen. Det är enkelt. Alla gör det. Bara logga in på nätet, slå upp en tidning eller sätt på TV:n. Överallt talar lånedjävulen om att räntan är rekordlåg, i alla fall för den som har ett hus, och det har jag. Ett gammalt, dessutom, eller i all fall med gamla lån. De var höga en gång i tiden när Bengt Dennis försökte knäcka mig med 500 procents styrränta, med nu när Stefan Ingves försöker förföra mig med negativ dito, är de låga. Väldigt låga, har jag fått klart för mig, när jag väl börjat räkna.
Finansinspektionen är nämligen inte bekymrad för mig, så jag slipper amorteringshotet. Lånen ligger långt under 75 procent av marknadsvärdet, så det är bara att låna, mycket och gratis. Att låna en miljon på kåken kostar ungefär som hemförsäkringen. Om jag nu inte nödvändigtvis skall binda lånen, kanske på fem år, men det gör ju bara 10 procent av alla som lånar. Varför spela säkert? Jag menar, om jag tar ett lån på ett år och räntorna börjar stiga, då kan jag ju sälja min blänkande skönhet och få tillbaka pengarna, nästan. Då är ju ekonomin på G och då finns det ännu fler som vill ha en båt. Känns riskfritt. Borde kanske låna två? De blänkande bakelserna har definitivt kommit ett steg närmare.
Det är bara ett problem. Jag har inte varit helt ärlig. Jag har ytterligare en svaghet – bilar. Suvar, kombis, sedan eller cab, spelar ingen roll. Bara de blänker och vackra. Därför har jag redan haft ett möte med lånedjävulen, ett kort, för det var så enkelt. Det ingick i något sorts paket, med försäkring och service. Behövde inte ens panta kåken. Räntan var väl inte rekordlåg, direkt, men inte avskräckande heller. Inte värre än bilförsäkringen. Dessutom var det en aldrig sällan skådad lukrativ kampanj. Inte bara fick man en bil, utan mängder med knappar, datorer, lampor och hästkrafter. Men egentligen var det ett ekonomiskt köp, ingen bakelse. Dagens dieslar är ju såå snåla!
Det är bara ett problem. Jag har inte varit helt ärlig. Jag älskar fjällstugor också, helst i Åre, där alla andra Stockholmare hänger. Med nästan samma kvadratmeterpris som i Hammarby Sjöstad, är det egentligen galet, men enligt mäklaren är hyresintäkterna en vinter mycket attraktiva. Den som inte vill använda stugan kan därför göra goda vinster på att hyra ut, sägs det. Det är ett jäkla tryck, enligt mäklaren. Fullt med rika Stockholmare. Du kommer att gå plus, försäkrade hon. Så nu har jag stämt möte med lånedjävulen igen. Nu går det ganska enkelt. Tror det var bilaffären som fick det att lossna. Och så är det ju nästan gratis.
Hej jag är en f d bankman som inte är nationalekonom men väl läst ekonomi när den tiden begav sig. Jag förundras över att ekonomer/nationalekonomer inte uppmärksammar att världens marknader aldrig varit så dopade som de är nu.
USA trycker nya pengar som de i sin tur lånar ut till låga eller ingen ränta alls som ursprungligen är tänkta skall gå till investeringar för att få igång konjunkturen. Jag är ganska säker på att merparten av dessa billiga pengar investeras på aktiemarknader världen över.
Den kinesiska staten har program om 5000 miljarder SEK för att stödja den kinesiska aktiemarknaden undan kollaps.
Den japanska staten ser till att de japanska pensionfonderna höjer sin andel för köp av aktier från 12,5 % till 25 %.
Krig och elände är numera inget som aktiemarknaderna darrar till av.
Jag vet: the trend is your friend, men någon gång kommer sanningens kranka blekhet att göra sig påmind mera påtagligt på de finansiella marknaderna.
Tack för ordet det var bara en åsikt bland många andras
Hälsningar
Anders Olsson